onsdag 9 september 2009

How come it's so hard?

Jag vettefan va som händer med mig. Jag är nervös som ett jävla vrak, ja kan inte slappna av, jag kan inte äta normalt. Pappa hade gjort en jättefin kycklingsallad, till mig liksom, eftersom att ja hatar äckligt rött kött och sånt, så när han hade tagit fram så såg ja verkligen hur han vänta på att ja skulle säga nåt.
"hah, mycket bättre än korv va..?" sa han
Jag bara stirra på han som ett fån, sa inte ens tack, min pappa är bäst i världen, ja fattar verkligen inte vad de är med mig. Jag åt nästan ingenting. Sen så hade ja köpt godis också för ja tänkte att de kan va gott om man har pms liksom, ja fick inte i mig en bit, de går fan inte, jag är på helspänn.
Jag har även mått illa i över 3veckor nu, ja vill bara spy hela tiden.
Vafan äre frågan om?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar