..

Jag är så jävla opepp.. allting går fel jag fattar fan inte va ja gjort för att allt ska gå åt helvete? Jag mår dåligt i hela jävla kroppen, jag vill bara skrika och slå sönder väggarna, eller börja springa och aldrig mer se bak.. bara springa, bara lämna allt, börja om. Jag önska att man kunde börja om, även att man säger att man gör de så ligger all ångest kvar. Varenda lilla förbannade tanke, dom kommer aldrig att försvinna hur mycket man än försöker förtränga det. Låt allt bli bättre snart, snälla, för ja orkar inte mer, ja orkar inte gå runt med rinnande ögon och halsen fylld med stenar som jag aldrig kommer kunna hosta upp. De känns som om magen vänder sig ut och in. Det du sa kommer jag aldrig NÅGONSIN förlåta. Du hade ingen rätt. Du har inte en jävla aning om vem jag är och hur jag har det inom mig, vi var bästa vänner, sure. Men det betyder inte att du vet allt om mig, jag öppnar nästan aldrig käften, det finns INGEN som vet allt om mig. Ingen. Dessutom ser ja ingen jävla anledning till att berätta det heller. Jag litar inte på någon, och oftast inte på dom som verkligen säger "lita på mig". Jag har sett det förmånga gånger förut, jag tål inte mer, det förstör hela jävla mig, och du ser på mig som om allt skulle va helt och ok? Visst visst, fine by me, men öppna aldrig mer käften mot mig för jag har ingenting att säga till dig.
Jag ger upp.